Engelsbergskonstnärerna

Vid slutet av 1800-talet hade en grupp konstnärer slagit sig ned i Ängelsberg. Landskapsmåleri ute i naturen blivit på modet som en reaktion mot det tidigare stela och formella ateljemålandet. Många svenska konstnärer hade sökt sig utomlands för att förkovra sig i denna nya konstform.  Tyskland lockade en del, men framför allt var det till Frankrike man begav sig. Många av våra mest kända konstnärer vistades långa tider utomlands, bland andra Carl Larsson, Anders Zorn, Ernst Josephson, Carl Nordström. Så småningom började Pariskonstnärerna längta hem igen, och i Ängelsberg fanns det vacker natur att praktisera sitt nya måleri på.

En av Engelsbergskonstnärerna var Olof Arborelius. En anledning till att han hamnade i Ängelsberg var att han var släkt med brukspatron Timm på Engelsbergs herrgård. Arborelius fick bo i en av herrgårdsflyglarna och han måste ha trivts väldigt bra på gården. Han stannade där i hela trettiofem somrar. Under den tiden målade han många vackra tavlor med motiv från trakten. Utsikt över en sjö i Västmanland är Arborelius mest kända tavla. Den kom på första plats i en förfrågan från Nationalmuseum om vilket konstverk svenskarna tyckte bäst representerade det svenska landskapet. Enligt uppgift ska tavlan också som kopia hänga på svenska ambassader runt om i världen. Den har fått smeknamnet Sverigetavlan.

En annan konstnär som fastnade för Ängelsberg var Arvid Mauritz Lindström. Lindström bosatte sig permanent på orten och lät bygga ett hus åt sig och sin hustru.  Hustrun var tyska, och för att glädja henne ville Lindström att huset skulle likna en Rhenborg. Som arkitekt anlitade han Isak Gustaf Clason, känd bland annat för att ha ritat Nordiska museet i Stockholm. Resultatet blev den ovan avbildade villan. Den har fått namnet Hvilan och ligger högt på en sluttning med vidsträckt utsikt över sjön Åmänningen. Isak Gustaf Clason har ritat ytterligare två stora villor i trakten, Ulvaklev på en klippa vid Åmänningen, och Odensnäs litet söder om samhället.