Stadshuset i Kiruna

Stadshuset i Kiruna

Kirunas stadshus invigdes 8 april 1963. Det har gjort god tjänst i över femtio år, men nu har det tjänat ut. På grund av flytten av stora delar av Kiruna kan det inte längre ligga kvar på sin plats, och den 1 oktober 2016 ska ett nytt stadshus stå klart.

Det nuvarande stadshuset ritades av arkitekten Artur von Schmalensee. Byggnaden har en låg entré som leder in i en stor öppen hall med höga ljusinsläpp och påminner därmed om en ”Igloo”, vilket var arkitektens namn på sitt verk. Stadshuset rymmer många vackra inredningsdetaljer och konstverk. Det har varit en populär och väl utnyttjad mötesplats för Kirunaborna för allt från gruvstrejker till skoldanser och konserter.

Kirunas stadshus och dess arkitekt fick 1964 Kasper Salin-priset för ”Sveriges vackraste offentliga byggnad”.

Om du klickar på nedanstående länk får du se ett inslag från SVT:s Aktuellt den 8 april 1963. Vi får en tur genom det nybyggda stadshuset, som skulle invigas denna dag. I senare delen av filmen får vi också göra en rundtur genom det dåtida Kiruna.

http://www.svtplay.se/klipp/130029/kiruna-stadshus

Kirunas stadshus är sedan 2001 byggnadsminnesförklarat. 2011 ansökte kommunen hos Länsstyrelsen om att byggnadsminnesskyddet skulle hävas. Länsstyrelsen beslutade dock att ändra byggnadsminnet i stället för att häva det. Det innebär att stora delar av byggnadens detaljer kommer att monteras ned och återanvändas. Bland annat kommer tornet att återuppföras vid det nya stadshuset.

Efter en arkitekttävling om ett nytt stadshus utsågs i september 2013 den danska firman Henning Larsen Architects A/S till vinnare. Deras förslag har namnet ”Kristallen”. ”Kristallen bygger på idén om kontraster och spännande möten. En rund snövit form omsluter en lysande kristall som syns från långt håll. Det går att röra sig och mötas i hela huset”, enligt arkitektfirman.

Den här länken leder till en film som visar hur Kirunas nya stadshus kommer att ta sig ut.

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/nordnytt/kristallen-blir-nytt-stadshus-i-kiruna

Bucyrus-Erie

Bucyrus-Erie

Under de senaste dagarna har jag berättat om ett par stora maskiner som används i Kiruna-gruvan, riktigt bamsiga bestar, som fascinerade mig.

Det handlade då om moderna maskiner, men frågan är, om inte de riktigt gamla är väl så fascinerande. I det lilla museum, som finns nere i besöksdelen av gruvan, visas en del gamla föremål, och väggarna är beklädda med bilder som visar hur arbetet gick till förr.

Jag fastnade för en bild på en grävskopa av märket Bucyrus-Erie, som lastar en lastbil. Dessa den gamla sortens grävskopor med sina armar, linor, hjul och vajrar är ju fantastiska konstruktioner, med hög nostalgifaktor, för ungefär så såg grävskopor fortfarande ut när jag var barn.

Företaget Bucyrus startade 1880 i Ohio, USA. Det var tidigt ute med att tillverka ångdrivna grävskopor. Företaget var framgångsrikt, och 1904 var till exempel 77 av de 102 ånggrävskopor som användes vid byggandet av Panama-kanalen av märket Bucyrus.

1927 slogs Bucyrus ihop med ett annat företag i branschen, Erie, och firman Bucyrus-Erie skapades. Efter ett antal företagsombildningar under årens lopp ingår nu sedan 2010 företaget i Caterpillar-koncernen.

 

 

Boltec LC, en borrigg för bergbultning

Boltec LC

Under besöket i Kiirunavaara-gruvan berättade guiden också om hur man säkrade borrade gångar i berget mot ras. Risk finns alltid att lösa block kan ramla ner, och för att förhindra detta låser man fast berg som riskerar att lossna med bergbultar.  Dessa är så långa att de går igenom den del av berget som är inte är säkert och fäster i det fasta berget.

Vi fick också se exempel på maskiner som används för detta ändamål (dock inte i verkligheten utan endast på stora bilder på bergväggen). En av dessa var Boltec LC, som du ser på min teckning. Den borrar hål för bergbultarna och fäster in dem i borrhålen. Bultningsenheten kan hantera 10 bultar åt gången, i längder från 1,5 till 6 meter. Boltec LC når en takhöjd av 12 meter.

En liten uppfattning om hur arbetet går till kan du få i nedanstående film från AtlasCopco. Den visar en litet mindre borrigg, Boltec MD, men funktionen är densamma. Borriggen på filmen är också utrustad med en arm som hanterar nät av armeringsjärn, vilka ska sydda mot mindre nedfallande stenar.

 

Toro 2500 E

Toro 2500 E
När jag i höstas var på besök i Kiruna gjorde vi en nedstigning i gruvan. Med buss åkte vi en halv kilometer ner i berget. Där vandrade vi runt och fick se litet av hur malmbrytningen går till. Vi fick se olika maskiner som används vid underjordsbrytningen, och eftersom jag är fascinerad av stora maskiner var det en intressant upplevelse.

Störst intryck på mig gjorde lastmaskinen Toro 2500 E. Det är en riktig bamse, 14 meter lång, nästan 4 meter bred och 76 ton tung. Den lastar 25 ton i skopan, som i sig själv väger 8 ton. Denna enorma vikt kräver naturligtvis hjul i motsvarande dimensioner. Varje hjulpar väger 10 ton, och eftersom hjulen utsätts för sådana enorma påfrestningar är de vätskefyllda för att minska explosionsrisken. Om jag uppfattade guiden rätt kostar ett hjul cirka en halv miljon kronor.

Har du litet pengar över och skulle vilja skaffa dig en Toro, så kan du få en för futtiga 9 miljoner. Då får du en maskin med en medelhastighet på 7-8 km/h, så du får ha litet tålamod när du ska ut och bränna med den. Å andra sidan kommer du ändå inte särskilt långt, eftersom maskinen är eldriven och du sitter fast i eluttaget med en kabel.

Lastaren Toro 2500 används för att transportera den lossprängda malmen från sprängningsplatsen till ett störtschakt, där den tippas och hamnar på tågvagnar. Med tåget förs de stora malmstyckena till krossar, där de finfördelas, varefter den krossade malmen fraktas upp till bergets topp med en slags malmhissar som kallas skipar. Där uppe slutbehandlas malmen inför försäljningen. Det innebär idag oftast att den omvandlas till ett slags porösa kulor, pellets. Slutprodukten från gruvan fraktas med järnväg till utskeppningshamnen i Narvik.

Vill du se en Toro 2500 i verksamhet nere i gruvan och samtidigt få en lektion i säkerhetstänkande under jord rekommenderar jag denna film från LKAB:

Hjalmar Lundbohmsgården

Hjalmar Lundbohmsgården

Hjalmar Lundbohm var gruvbolaget LKAB:s förste disponent. Han var verksam vid företaget från senare hälften av 1890-talet till 1920, då han gick i pension. Lundbohm var också drivande i skapandet av samhället Kiruna. Han hade ett finger med i spelet i det mesta som gällde verksamheten och utvecklingen av orten, och så småningom fick han epitetet Lapplands okrönte kung. Han levde dock ett materiellt ganska återhållsamt liv. När man ville bygga en pampig disponentbostad åt honom vägrade han att acceptera detta. Han ville inte bo så mycket annorlunda än övriga människor på orten, och bosatte sig först i en liten enrums timmerstuga, Kirunas första hus. Denna byggdes senare ut i omgångar med hjälp av några av de konstnärer som Lundbohm samlade omkring sig. Slutresultatet blev det som idag är Hjalmar Lundbohmsgården. Den ser i princip ut idag som den gjorde när Lundbohm flyttade från Kiruna.

Kyrkan i Kiruna

Kyrkan Kiruna

Jag har varit några dagar i Kiruna.

Där såg jag många intressanta byggnader, bland annat den vackra kyrkan. Den beställdes av LKAB-disponenten och Kirunas store man Hjalmar Lundbohm vid förra sekelskiftet. Han gav i uppdrag till arkitekten Gustaf Wickman att ”rita en kyrka som ser ut som en lappkåta”.

Utöver Wickman har många av tidens stora konstnärer bidragit till kyrkans utsmyckning. Altartavlan har målats av Prins Eugen och skulptören Christian Ericsson har bidragit med bland annat de tolv förgyllda skulpturerna längs kyrkans takfall och skulpturen S:t Göran och draken inne i kyrkan.

Efter en mängd olika turer kunde kyrkan i januari 1913 överlämnas till församlingen.

Kiruna kyrka utsågs 2001 till Sveriges vackraste byggnad.