Ur min skissbok 13 – 2017

koping_kyrka-w

Dagens bild tisdagen den 24 januari
föreställer kyrkan i Köping.

Annonser

Veckans bild 11 – Karbennings kyrka

Dagens kyrkobyggnad i Karbenning började byggas 1839 och invigdes första söndagen i advent 1845. Den är byggd i nyklassisk stil, en stil som präglar många kyrkor från det tidiga 1800-talet.

Byggnadstekniskt är den märklig genom att murarna består av ovanligt stora, massiva gråstensblock.

Taket är klätt med järnplåt, ett karaktäristiskt material för trakten. Och kanske inte ett så tokigt val idag, när koppartjuvar lägger beslag på det ena kyrktaket efter det andra.

Predikstolen var från början placerad över altaret med uppgång från sakristian. Detta väckte sådant motstånd bland kyrkobesökarna att man såg sig tvungen att uppföra en extra predikstol av enkla bräder på norra långsidan, den traditionella platsen för predikstolen.

1903 gjordes en genomgripande renovering, och då flyttades den ordinarie predikstolen från sin plats över altaret till sin nuvarande plats på norrväggen. Den försågs också med trappa och baldakin. Det hela skapades av den kände arkitekten Agi Lindegren.

Lindegren ritade också den mäktiga altaruppsatsen i nybarock. En ny altartavla föreställande Uppståndelsen målades av den unge konstnären Olle Hjortzberg, vilken sedermera blev berömd konstprofessor. På altaret står sedan 1950 ett krucifix i trä, snidat av Norbergskonstnären Dal-Edvin.

Vid 1903 års restaurering murade man igen den norra ingången samt anskaffade nya bänkar och nytt värmesystem.

En ny genomgripande restaurering genomfördes 1946, då dopfunten fick sin nuvarande placering framför den igensatta norra ingången. Dopfunten, daterad till c:a 1500, är huggen av uppländsk kalksten i två block. På väggen bakom dopfunten hänger en tavla med motiv från Olsbenning, en by i socknen. Den förställer en liten flicka som under ett åskoväder söker skydd hos Jesus. Den lilla flickan var konstnärens hustru, och på tavlan har konstnären skrivit följande på latin: Till minne av sin käraste hustru Kristina målade Carl Kjellin denna tavla 1896.

Till den gamla stenfunten donerade 1947 generalkonsul och fru Axel Ax:son Johnson, ägare av Högfors bruk, en mäktig dopfuntsinsats. Den är tillverkad av Salasilver, väger 10 kilo och har en diameter på 67 centimeter.

Kyrkan har fyra ljuskronor av mässing från 1600- och 1700-talen. I tornet finns två klockor, vilka båda hängt i den tidigare kyrkans klockstapel och är från 1701 respektive 1739.

Slutligen kan nämnas att tornuret skänktes av pigan Sara Mattsson i Karbenningby 1926. Som tack för gåvan lät man hugga upp en gata genom skogen från kyrkan till byn, så att hon kunde se sin älskade kyrka från sitt hem.

Källor:

Nordgren, David, Karbennings kyrka. Nr 29 i en serie småskrifter utgivna av Västerås Stifts Kyrkobeskrivningskommitté, 1986.

Berggren, Bonzo, Karbennings kyrka i Kyrkorna i Västmanlands län. Västmanlands Nyheter, Västerås, 1982

Karbennings kyrka – ett byggnadstekniskt storverk i Ahlberg, Hakon och Björklund, Staffan, Västmanlands kyrkor i ord och bild. Borlänge, 2000.

 

Veckans bild – Säterbo kyrka

Säterbo kyrka ligger en dryg halvmil öster om Arboga. Säterbo var tidigare en egen socken men tillhör nu Arbogabygdens församling. Kyrkan är församlingens minsta. Den rymmer drygt 100 besökare.

Man anser att kyrkan är från 1100-talet. Till grund för detta anför man tornets form. Det är slankt och smalnar av något uppåt, en elegans som saknas hos senare perioders torn. Tornet kröns av en åttasidig lanternin, och i stället för tornur finns ett solur inmurat i tornets sydvägg.

Länge saknade kyrkan minnen från dess medeltida, katolska period. Men för ett antal år sedan upptäckte man i en av kyrkans bodar tre mycket intressanta medeltida träskulpturer. Märkligast av dessa är ett triumfkrucifix, snidat i början av 1200-talet. Av bevarade färgrester kan man sluta sig till att krucifixet en gång varit målat i klara färger. Kristusfiguren är mycket vackert snidad, och bär skor, något som är mycket ovanligt. Krucifixet hänger nu på södra korväggen.

Den andra skulpturen är en Maria-bild. Den är från samma tid och av samma höga konstnärliga klass som krucifixet.

Den tredje skulpturen, slutligen, är något hundratal år yngre och av lägre kvalitet. Den föreställer det under medeltiden mycket populära helgonet Olof den helige sittande på en tron. Han trampar under fötterna det besegrade trollet Skalle.

Predikstolen har en ovanlig placering mitt över altaret. Den är från år 1796.

Orgel fick kyrkan först 1856. Den hade fyra stämmor och var tillverkad av en skollärare från Arboga. 1953 kunde man med hjälp av frivilliga gåvor skaffa en ny orgel med tio stämmor, tillverkad i Örebro.

Kyrkan har tre ljuskronor, den äldsta från 1644. I tornet finns två klockor, den ena från 1640 och den andra från 1734.

Efter en tids restaurering öppnades kyrkan i juni 2011 åter för kyrkobesökarna.

Utanför kyrkan står en mäktig lind som är skyddad på grund av sin ålder och storlek. Den mäter 480 centimeter i omkrets.

Vid kyrkan börjar vandringsleden Säterboleden. Den följer den stig munkarna under medeltiden gick på sin vandring mellan klostren i Arboga och Julita, och kallas därför också Munkagången eller Munkastigen.

Källor:

Kyrkans stencilerade informationsblad

Berggren, Bonzo, Säterbo kyrka i Kyrkorna i Västmanlands län, Västerås 1982

Arbogabygdens församlings hemsida

Säterbo Hembygdsförenings hemsida

 

Veckans bild: Västerfärnebo kyrka

Västerfärnebo kyrka är en centralkyrka med grundplan som ett grekiskt kors, dvs alla fyra korsarmarna är lika långa. Tornet reser sig över korsmitten. Den korsformiga centralkyrkan är en byggnadsform från renässansen och förekommer i Sverige från Karl XII:s tid.

Västerfärnebo kyrka fick denna form vid en genomgripande ombyggnad på 1760-talet, men kyrkan är mycket äldre än så, och den äldsta delen anses härstamma från tidigt 1300-tal. Mycket av den medeltida interiören finns bevarat, bland annat långhusets stjärnvalv från 1400-talet.

1769 murades tornet, och virket från den tidigare klockstapeln användes för stommen i tornspiran. Tornet har tre klockor, storklockan är från 1600-talet och de två andra är från 1700-talet. Till tornet anskaffades ett tornur från Stjärnsund, och enligt uppgift skänktes pengar till detta av en bror till Kristoffer Polhem.

Den kanske dyrbaraste inventarien är det praktfulla altarskåpet, som är ett 1500-talsarbete från Antwerpen av okänd mästare. En mycket välbevarad och vacker dopfunt, en så kallad paradisfunt, från1200-talet finns i kyrkan. Av äldre inventarier kan också nämnas ett par mässhakar från 1600- respektive 1700-talet och två stora ljuskronor från samma tid.

Den ursprungliga orgeln från 1622 har vid olika tillfällen ersatts med större verk.

Källor:

Drakenberg, Sven, Västerfärnebo kyrka i Västerfärnebo. En sockenbeskrivning. Västerås 1951

Berggren, Bonzo, Västerfärnebo kyrka i Kyrkorna i Västmanlands län. Västmanlands Nyheter, Västerås, 1982

Veckans bild: Köpings kyrka

Vi har en praktfull kyrka i Köping med ett mycket vackert torn i barockstil. Den ligger högt på resterna av den gamla Köpingsåsen och är synlig vida omkring över det platta landskapet runt staden.

En kyrkobyggnad har troligen funnits på den nuvarande kyrkans plats sedan början av 1300-talet, men dokument saknas för de första århundradena, varför olika uppfattningar om kyrkans tidiga verksamhet och byggnadernas utseende existerar. De olika lägren stöder sig på diverse svaga urkunder. I det sammanhanget stöter vi på Nils Rabenius, en ökänd urkundsförfalskande präst från slutet av 1600- och början av 1700-talet. Blir du nyfiken på den mannen kan du läsa en artikel om honom här:

http://runeberg.org/nfcb/0435.html

De första vederhäftiga beläggen för kyrkans utseende är från slutet av 1600-talet. Den dåvarande byggnaden hade blivit för liten på grund av befolkningens tillväxt, och man ville bygga till den existerande huskroppen. Det finns en ritning från 1691 över utbyggnadsplanerna. Men det var ont om pengar och bygget gick sakta.

Då engagerade sig kung Karl XI av okänd anledning i bygget. Han beordrade 1691 Nicodemus Tessin d.y., Sveriges då främste arkitekt, att rita ett förslag till om- och utbyggnad av kyrkan. Tessin dröjde med ritningarna i flera år, och 1697 hade kungen fått nog och befallde i ett skarpt brev Tessin att sluta med sölandet, och ritningarna kom till stånd.

Kyrkans yttre stod färdigt 1703, och ínredningen var klar 1706. Kyrkan saknade dock fortfarande torn. Detta stod färdigt först 1741, tretton år efter Tessins död. Därmed uppstår frågan om Tessin verkligen har ritat också tornet, eller om någon annan gjort det, kanske i så fall hans efterföljare, Carl Hårleman.

Dagens kyrkobyggnad ser i huvudsak ut som 1700-talskyrkan. Renoveringar och moderniseringar har naturligvis genomförts under åren. Den mest omfattande upprustningen skedde under en tjugoårsperiod från 1954, då mängder av skavanker åtgärdades.

Kyrkan har naturligtvis en mängd klenoder och dyrbara föremål. Här vill jag nöja mig med att nämna det vackra altarskåpet. Det finns ingen samtida dokumentation över var och av vem det tillverkats eller om hur det har hamnat i Köpings kyrka. Sakkunniga anser sig emellertid kunna säga att skåpet sannolikt tillverkats omkring 1520 av en nordtysk mästare. Förmodligen har någon välbärgad köpingsbo skänkt skåpet till kyrkan. Församlingen själv hade knappast råd att köpa en sådan praktpjäs.

Vill du veta mer om Köpings kyrka, dess altarskåp och andra inventarier rekommenderar jag några intressanta artiklar i Ja, jag vill leva! – Köpingsboken 2009 (ISBN 978-91-977906-0-4).