Klackbergs gruvfält är ett av många gruvfält i Norbergs bergslag. Gruvområdet är öppet för besökare året om. Här kan man på egen hand vandra runt, titta ned i djupa, vattenfyllda gruvhål, beundra de två bevarade gruvlavarna, byggda av slaggsten, och imponeras av den vidsträckta utsikten över sjön Noren och Norbergs samhälle på andra sidan sjön.
Det första som möter besökaren är Gröndalsgruvans vackra lave, som syns här på bilden.
Området är välskyltat och vandringsleder av olika svårighetsgrad finns utmärkta. Till sevärdheterna hör inte bara spåren av gruvbrytningen. Här finns också många ovanliga växter och fåglar. Tack vare den kalkrika marken finns här till exempel flera arter orkidéer.
Klackbergs gruvfält har en lång historia. Redan 1303 omnämns platsen som Mons Ferri, Järnberget, i ett kungligt brev där Norberg nämns i skrift för första gången. Här fanns järnmalm, som låg nära markytan och därmed var lättbruten, och här fanns kalk, ett nödvändigt tillsatsmedel vid järnframställningen. Malmbrytningen pågick här fram till 1967, då gruvdriften lades ned.
Fram till 1700-talet bröts malmen i dagbrott och flera sådana finns inom området. Så småningom tog den ytligt liggande malmen slut och man måste börja spränga sig ned i berget. Här finns gruvschakt som är 350 meter djupa.
För att komma åt malmen sprängde man lodräta schakt ner i berget, och från dessa skapades sedan vågräta gångar, så kallade orter, som gick djupare in i berget vartefter som malmen bröts. Ovanför gruvschaktet byggdes en gruvlave, en byggnad som innehöll uppfordringsanordningar för malmen. Gruvlavarna var i allmänhet byggda av trä, och har därmed oftast förstörts under tidens gång. Inga sådana lavar av trä finns bevarade inom området. Men två lavar av annan typ finns kvar. Och de lavarna är helt unika. De är byggda av slaggsten, och är de enda i sitt slag i världen. (Slaggsten tillverkades av slagg, en restprodukt vid masugnsprocessen.)
Gröndalsgruvans lave står över det 352 meter djupa Floras schakt. Schaktet började tas upp på 1870-talet och laven byggdes 1886. Maskinhuset tillbyggdes några år senare. I maskinhuset finns de gamla maskinerna bevarade, bland annat ett linspel för att frakta upp malmen.
Vid 1880-talets slut hade borrmaskiner börjat användas vid gruvbrytningen. De var tryckluftsdrivna och vid sekelskiftet anskaffades två ångkompressorer till maskinhuset. Tryckluften fördes i luftledningar över till de olika gruvorna. Överföringsmetoden var dock inte så effektiv på grund av tryckfall i ledningarna, och ganska snart ersatte man ångkraften med elektricitet.